(För?)sent ska syndaren vakna, del 3.

”Eh. Tja, Rut och jag har… liksom… asså…”

Tommy tittar på sin svärfar som sitter och skruvar sig på stolen. Det är som han vore en tonåring som ska berätta något hemligt. Tommy känner sig lite snurrig. Lennart har alltid varit som granit, stenhård. Pensionerad militär, van att peka med hela handen. Men nu förvandlad till en osäker liten pojke.

”Säg inte att du och Mamma har blivit ett par.”, säger Tommy och lutar sig bakåt i stolen, ”Jag vägrar tro att min Mamma plötsligt skulle kära ner sig i dej.”

”Det är inte så allvarligt, kanske. Men vi träffas och har trevligt. Jag förstår det inte själv.” Lennart tittar ut genom fönstret och får ett leende på läpparna.

”Men…”, börjar Tommy, ”Det betyder att vi kan bjuda in er båda samtidigt på middag.”

”Ja, gärna.”, svarar Lennart snabbt.

”Och detta kan bli den första Julen som ni inte bråkar. Kanske ni kan titta på Karl-Bertils Julafton tillsammans.”

”Kan du förstå att jag tyckte illa om både Tage Danielsson och Hasse Alfredsson. Va! Dom gjorde ju genialiska revyer och filmer.”

”Lennart.”, säger Tommy plötsligt, ”Vet Sara om att hon har fått en ny Pappa?”

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s