(För?)sent ska syndaren vakna, del 2.

Lennart häller upp de sista dropparna kaffe i en sin kopp och säger…

”Jag har haft svårt att sova. Det är inte på grund av kaffet, utan det här satans internet.”

”Du brukar inte svära.”, reagerar Tommy och Lennart förstår att han syftar på religös övertygelse.

”Nej.”, sucker Lennart, ”Fan, det är mycket nu.”, fortsätter han.

Han tittar upp på Tommy med en skamligt utryck i ansiktet och viskar…

”Jag har slutat tro på Gud.”

Lennart rätar på ryggen och höjer rösten.

”Ush, jag kan inte ens säga det högt. Jag vet inte vad som händer med mig. Jag känner inte igen mig själv. Det är nästan otäckt.”

Tommy skruvar på sig i stolen och frågar lite försiktigt…

”Vad är det du hittat på nätet som fått dig att ändra dig så… så… radikalt?”

”Allt!”, svarar Lennart, ”Hur mycket som helst. Det tar aldrig slut. Det ena leder till det andra. Jag blir galen snart.”

Lennart börjar rabbla upp personer som Hans Rosling, Buckminister Fuller, Peter Joseph, Jason Silva. Och webplatser som Worldometer, Gapminder, FN:s olika sidor.

”Kan du fatta detta…”, avslutar han, ”att det finns dubbelt så många överviktiga människor i världen som det finns undernärda och de riktigt feta är lika många som de magra. Jag snackar om över 600 miljoner människor. Och den här Panamaskandalen visar så tydligt att det finns en massa pengar som lätt skulle kunna fördelas över Jordens befolkning om inte de superrika även hade varit supergiriga.”

Lennart försöker lugna ner sig och fortsätter lite mera lugnt…

”Och detta har jag tidigare tyckt varit bra. Ja, alltså detta system av skapad brist. Eller påhittad brist. Som det här med att europas bönder får pengar för att INTE odla något på sina ägor. Allt för att hålla priserna uppe. Jag blir galen. Man låter människor dö bara för att upprätthålla ett system där de redan rika kan bli ännu rikare.”

Tommy tittar på sin svärfar. Han kan inte tro sina öron. Här sitter en fullständigt förändrad person. Tommy dricker upp det sista i koppen och säger…

”Du är ju mer engagerad än min Mamma.”

”Oj. Ja.”, börjar Lennart, ”Det var en sak till jag måste erkänna.”

Nu börjar Lennart verka lite nervös igen.

”Jo, det är om Rut, din Mamma.”

”Vad är det om henne?”, frågar Tommy

Forts. i del 3.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s