…och tåget ökar farten in i det okända.

Detta är en text inspirerad av en modig tonårig tjej som valde att skolstrejka för klimatet strax innan det svenska riksdagsvalet 2018.

 

Tänk dig…

…att du sitter på ett tåg som rusat fram genom landskapet i över 200 år. Tänk dig att du bara är ett barn och frågar dina föräldrar, ”Vart vi är på väg?”, och dom svarar inte att dom inte vet utan istället svarar frågande, ”Vad menar du?”

”Men vi måste väl ha ett mål, en slutstation där tåget stannar och vi kan kliva av?”, fortsätter du med naiv envishet.

”Ha ha ha.”, skrattar dina föräldrar, ”Nej, ingen kliver av. Du förstår, tåget stannar inte. Vi ökar takten hela tiden. Det är vårt mål. Det kallas TILLVÄXT. Du förstår när du blir äldre.”

Tänk dig nu att du är ett barn som inte nöjer dig med svaret.Tänk dig att du är ett barn som fortsätter undersöka på egen hand. Du läser om att de senaste 200 åren så har antalet människor på tåget ökat enormt. Vissa vagnar är lyxiga och människorna har det bra. Du inser att du lever i en av det bättre vagnarna.

Du får även reda på att några på tåget har räknat ut att det längre fram kan finnas ett stup och att vi måste göra något så att tåget inte kör över stupet.

Dina föräldrar skrattar även åt det och häver ur sig ord som ”Miljömuppar, klimatflum, trädkramare och tillväxtmotståndare.”

Tänk dig sedan att ju mer du läser på desto mer blir det uppenbart att dina föräldrar inte vet någonting om framtiden. Inte ens de smartaste människorna på tåget kan tala om exakt vad som händer någonstans i framtiden.

Tänk dig att du nu tittar framåt över det spår som tåget kör på och allt man ser är en tjock dimma. Samtidigt så skriker folk, ”Öka takten. Fortare framåt.”

 

Det är inte konstigt ifall man nu får klimatångest. För att dämpa den så tar man till den välbeprövade medicinen Kognitiv Dissonans. Vi försöker hitta förklaringar till varför det vi gör är rätt. Trots att tåget åker i dimma så har vi hur mycket tid som helst. Vi intalar oss att de som styr tåget har full koll.

 

Men sanningen är att vi inte vet exakt vad som finns på spåret som detta framrusande tåg åker på i en allt högre hastighet. Och det är oansvarigt att inte sänka farten. Vi behöver kanske inte stanna helt, men vi borde åtminstone sänka farten till en hastighet som är hållbar. Det är något vi borde överlämna till våra barn.

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s