Jag funderar på att skriva en insändare till en av våra största tidningar där jag lyfter upp att koldioxidhalten i atmosfären nu är 422 miljondelar trots att vi över 30 år haft globala klimatmöten. Efter varje möte har löften uttalats och nästan genast brutits.
Tittar man på Keelingkurvan kan man inte se den minsta lilla inbromsning i ökningen av CO2 i vårt tunna lager av luft som är vår planets växthus. Koldioxid är en osynlig gas för oss, men hade vi kunnat se gasen skulle himlen bli mörkare för varje år. Det är just detta mörker som värms upp av solens infraröda våglängder.
Ser man på den globala temperaturens medelvärde så ökar den i takt med koldioxidhaltens höjning.
Ser man på vår planets samlade ismassa så minskar den i samma takt som koldioxiden och temperauren ökar.
Vi är på väg mot en växthusplanet, en hothouse earth. Mänskligheten och vårt samhälle har aldrig varit med om något liknande. Det är inte säkert att vi kan överleva detta.
Så, är då klimatkampen meningslös?
Detta är något som vi i framtiden får analysera, men det ser inte bra ut nu.
För Sverige in i framtiden. 